Konsten att vara talare, moderator och konferencier

Idag har jag jobbat med ett härligt gäng bilskolelärare i konsten att tala…inför publik.

(inte föra samtal i personalrummet, vilket iofs också hade behövt förbättras ibland…)

Det var ett superkul möte, trots mina fördomar om körlärare. (vågar inte skriva vad här…barn kan läsa detta…)

Dom var nyfikna, modiga och intresserade (och inte bara för att dom fick smörgåstårta i pausen) och tog öppet emot mina tips att bli ännu bättre föreläsare.

Och det är lite märkligt att många verkar tro att man antingen är född med förmågan att hålla ett bra tal, eller inte.

Men det stämmer verkligen inte.

Att prata inför folk är en förmåga man tränar upp. (precis som förmågan att cykla, äta ruccola och armhåls-prutta)

Även om du är en självsäker person som gärna ställer dig framför en publik, så kanske du suger.

Jag har sett många underbart självgoda chefer (som oftast heter Bengt) som tror dom är svaret på alla frågor, som pratar och pratar och ingen varken fattar något eller bryr sig. Men Bengt märker inte det. Och kommer därför inte heller att utveckla sina föredrag.

Jag har också sett blyga människor göra jättefina tal som var både kärnfulla, känslosamma och minnesvärda.

Dom andra kombinationerna förekommer också förstås; osäkra talare som suger och självsäkra som håller bra minnesvärda tal.

Men det vanligaste är att det är ganska trist.

Och den vanligaste anledningen till det är att man vill vara korrekt.

Man vill inte säga något felaktigt, inte glömma viktig statistik mm.

Så det slutar med att man säger för mycket. Och gärna med förvirrande bilder.

Inget sticker ut.

Allt blir lika jämntjockt tråkigt, som en mulen dag i Borås.

Det är då alla åhörare diskret tar upp sina mobiler i knähöjd och spelar Candy Crush Saga, samtidigt som dom försöker se ut som att dom  lyssnar.

Men talaren märker ingen skillnad. Får ingen feedback.

För vem ska säga till chefen att hans budskap var otydligt och tråkigt?

(det vore lika dumt som att begära bygglov på bygget man redan gjort)

Och hur man INTE ska hålla ett föredrag har jag lärt mig genom att stå och titta på ett enormt stort antal föredragare, chefer, projektledare mm,  strax innan komikern (jag) kommer in. För ofta bokar företagen in en komiker efter chefens föredrag, eftersom man VET att det blir tråkigt. Det är ju tragiskt. Alla vet att det blir tråkigt. Utom chefen.

Och även konsten att vara en bra konferencier och moderator, kräver träning.

Jag vet första gången jag skulle vara moderator för en EU-debatt, och hade inte läst på ordentligt. Då fick jag förlita mig lite för mycket på att min charm skulle räcka.

Så det gäller att både vara förberedd, påläst och samtidigt intuitiv och närvarande.

Närvarande, detta märkligt abstrakta ord, som vi ändå förstår på något sätt.

Att vara i nuet (…ja var skulle man annars vara? …låter som en film med Tom Cruise…)

Men dessa är ledorden för att vara en bra konferencier o moderator. Att känna in vad publiken behöver. Vilka frågor dom funderar på mm. Inte bara gå på sitt eget manus, då missar man kanske intressantare spår.

Även detta kan man öva upp. Sin förmåga att våga gå utanför det förberedda.

Fråga mig, jag har övat hela livet!